Amnesty viral

Jag kanske är lite sen på den här, men jag har ju faktiskt gått på morfin ett tag.

Våra kompisar på Scholz & Friends Berlin har gjort en underbar viral för Amnesty där Bush, putin och allas vår Mahmoud utövar handarbete. Super som dom själva skulle ha sagt...

Som en bonus så kan jag berätta att jag inför en middag på restaurang Grill i Stockholm med Scholz & Friends Berlins dåvarande super-CD fick tipset att inte nämna kriget. Föga förvånande för de inblandade så drack jag två öl och nämnde sen kriget. Hon fick därefter tala av sig lite om kollektiv skuld och kvällen blev jättelyckad.

Brasiliansk vaxning - varför inte?

En cykeltur till jobbet då det snöar regn kan kännas jobbig. Men inte idag. För idag vill någon att jag ska tänka på min bikinilinje. Aldrig har en brasiliansk vaxning känts så lockande...

In i dimman...

Satan i gatan vad ont det gör att ha bältros i pannan. Idag gick det inte att hålla sig drogfri längre så nu sitter jag här med en massa morfintabletter. På läkarens ordination så ska jag nu ta en Ipren, en Alvedon och två morfintabletter fyra gånger om dagen. Hey!!! Om ni ser mig stå utanför systembolaget och tigga busspengar så vet ni vad det beror på.

The freak show is now open

Dagen startade med att några släktingar bad att få komma till kontoret och se på "freaket". Det är ju kul att kunna roa folk så här på måndagsmorgonen. Jag fick dessutom höra på uppmuntrande anekdoter om hur andra har fått åka till sjukhuset några gånger i veckan för att få smärtstillande då dom haft bältros på magen. Eftersom sprutor är bland det bästa jag vet så jag är nu lite nyfiken på hur man "smärtstillar" bältros i ansiktet.

Så här i efterhand så inser jag att jag kanske jag skulle ha tonat ner effekterna av min nya och spännande sjukdom. Jag är ju trots allt bara lite prickig på pannan. Men lite uppmärksamhet skadar ju inte så länge folk inte börjar peta på mig och sträcka över bananer.

Helveteseld!? I några månader!?

Lite fakta om min nya härliga sjukdom:
Inkubationstiden för vattkoppor anges vanligen vara 14–16 dygn (10–26 dygn). För bältros kan någon inkubationstid inte anges, eftersom det är kroppens "egna", latenta vattkoppsvirus som aktiverats och ger besvär.

Utslagen föregås ofta av uttalade smärtor som kan likna andra sjukdomstillstånd, och smärtorna kvarstår inte sällan lång tid efter det utslagen försvunnit. Den gamla benämningen "helveteseld" är talande!

Smärtan i området där man haft bältros försvinner oftast inom några månader. Hos enstaka personer kan smärtan bli kvar under mycket lång tid. Bältros läker så småningom av sig självt.

Don't look at me - I'm hiddeous!

Inget ont som inte har något gott med sig. Jag har skaffat mig bältros i ansiktet vilket gör att den nya gluggen mellan mina utslagna och temporärt lagade framtänder inte är lika framträdande som tidigare.

Dessutom så har Smittskyddsinstitutets information om bältros gett Cilla tvåhundra uppslag på nya åldersrelaterade skämt.

Vad sägs om: "Bältros ses framför allt hos personer över 50 år..." och det då åldersrelaterade exemplet angående smittorisken: "Ett litet barn med vattkoppor smittar inte sin farmor så att hon får bältros. Däremot kan en farmor med bältros mycket väl smitta sitt barnbarn så att detta får vattkoppor."

Fan vad skönt det är att folk inte stirrar på min glugg och att Cilla har humor...

Exklusiv förhandstitt på "le chien humide"

Då var Cillas första kreation klar. Bara några timmar efter att symaskinen inhandlades så presenterade Cilla det första "plagget" ur sin kommande kollektion som går under arbetsnamnet le chien humide.

När jag frågade vad det var för något hon visade upp så mumlade hon något om haute couture. Jag vet inte riktigt vad haute couture betyder men antagligen så är det något som man ska ha på huvudet.

Jag funderar allvarligt på att öppna en hemslöjdsbutik som heter Den blinda sömmerskan och saluföra Cillas egensydda kreationer mot färgblinda gruvarbetare. Det blir kanske inte jättelukrativt men om man håller ut några år så kan man säkert få EU-bidrag för att lägga symaskinen i träda till slut.

Martha Stewart on drugs

Cilla har spårat ur helt och hållet. Efter att ha varit på sitt livs andra syjunta så har hon börjat planera hur barnen ska vara klädda fram till dom blir myndiga. Just nu ligger hon och kalkerar mönster och mumlar om sömsmåner, kashmirmuddar och vikten av att använda rätt sax.

Jag får dåliga vibbar av det här...
Det är syende mammor som får barn att bli mobbade i skolan.

- Mamma, jag vill ha såna här Acnejeans!!
- Okej, då jag ska jag sy ett par åt dig.

Någon som känner "snubben"?

Jag såg precis att jag har möte med "snubben" i morgon klockan 10:00. Vem är det?

Dagens outfit

Längst in i min garderob så hänger det en bred paisleymönstrad manchesterskjorta med pärlemorknappar. Cilla hatar den skjortan. Jag har berättat för henne att den var sjukt het på sin tid och att den snart kommer att vara sjukt het igen men hon vägrar att lyssna på det örat. Antagligen har hon inte min känsla för det här med mode.

Problemet är att det ska till en sjuk slump för att breda skjortor, paisleymönster, manchestertyg och pärlemorknappar ska bli hett exakt samtidigt igen. Men jag väntar och Cilla hatar.

Dying is easy - Rock n roll is hard

Ska man gå på en enda film i år så är det nog inte den här...

Buddha-Bar i Paris

Alldeles precis exakt i det här rummet kommer jag antagligen att sitta och äta på torsdag kväll.

Det är nästan så att jag är lite avundsjuk på mig själv...

Paris på torsdag

Den högsta temperaturen som uppmätts i Paris var 40°C 1947, och den lägsta var -24°C 1873. Men under Europeiska värmeböljan 2003 hade Paris temperaturer på 38°C under flera dygn, vilket orsakade dödsfall bland äldre.

- Wikipedia

Tema musik: Religiöst

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp texten för den här videon. Så jag skriver inte mer än att det är värt att notera att personerna som står på mattan var vänliga att ta av sig skorna och att det kanske var härifrån gruppen Madness snodde sitt sound...

Tema Musik: Generationsskillnader

Jag insåg att min lillasyster och jag inte tillhörde samma musikgeneration när hon påtalade för mig att Beatleslåten jag spelade upp för henne var en ganska usel version av Bananaramas Help.

Som en smäck

Hantverkarstyle

Ben Sherman goes Swedish mylla

Byggdag på landet

Jag och naken-Janne

När jag vaknar på morgonen så har jag oftast inte en aning om det är så att jag har drömt eller inte. Än mindre så brukar jag komma ihåg VAD jag drömmer om. Men idag vaknade jag upp med en olustig känsla. En känsla som kändes bekant. När jag sökte här på bloggen så upptäckte jag att det nästan var exakt ett år sedan jag drömde om samma person och kom ihåg drömmen efter att jag hade vaknat.

Det här skulle inte vara ett problem om det var så att jag för andra gången inom ett år hade drömt en dröm som jag kom ihåg om Cilla, barnen eller en släkting. Problemet är att mannen som för andra gången dyker upp i en av mina drömmar är naken-Janne.

Jag känner att det här nästan låter påhittat men det är helt sant. Jag kommer inte ihåg speciellt mycket den här gången. Inte mycket mer än att jag vid ett flertal tillfällen stötte på naken-Janne hemma hos min mormor och att hon försökte släta över det som om hon ville dölja något.

Jag såg att jag avslutade förra årets inlägg om naken-Janne med att ropa på hjälp. Nu får jag inte fram någonting. Jag är helt stum och inte så lite orolig över att han har gått ifrån att pilla på mina tv-inställningar till att ha flyttat in hos mormor.

Vad gör man?

Pornblocker och Diesel XXX

Jag sprang precis på en viral från Diesel som kändes lite bekant. Det verkar som om deras byrå lånat lite (läs allt) inspiration av Pornblockerkampanjen från tyska Springer & Jacoby. Samma lika fast med rörliga bilder.

Ja, ja. Roligt är det i alla fall. Dessutom så sätter ju filmen dragspelandet på kartan igen.


Pornblocker


Diesels viral hittar du här: Diesel XXX

Kommunikationsproblem

Är ni med på hur det är när man plötsligt ställs inför ett samtal på engelska, hur jobbigt det kan vara att ställa in hjärnan på ett annat språk när man inte alls är beredd? Tänk er att fastna i ett sånt läge när man befinner sig i en allvarlig situation. Det har den här kinesiska piloten gjort.

Tema musik: Tunnhåriga hårdrockare

Jag har alltid tyckt synd om hårdrockare. Det är oftast dom som har svårast för att släppa den stil dom valde i tonåren. Antingen håller dom fast vid sina gamla boots, sina hårdrocks t-shirts, sin dåliga hygien eller det nu alldeles för tunna hårsvallet.

Jag tror inte att jag vet något mer osmakligt än riktigt tunnhåriga hårdrockarmän som vägrar att klippa sig i ett sista krampaktigt försök att hålla fast vid sin, sedan länge, förlorade ungdom. Dom uppträder ofta i par har jag upptäckt, som om skammen är lite för tung att bära ensam. Det finns i och för sig en liknande grupp i deras motsatser, dom där blonderade killarna med fönfrisyr och toksolariebränna a la -87 som man fortfarande stöter på ibland. Dom som luktar fahrenheit, bär blekta 501:or och talar lite läspande.

Som ett lysande exempel på en hårdrockare som borde klippa sig så bjuder jag på en "Ozzy shred" gjord av Santeri Ojala, aka StSanders.

Gammal tatuering

Jag har under en längre tid planerat att gå och tatuera in byråns namn på överarmen. En liten diskret men snygg tatuering som på något sätt skulle vara en kärleksförklaring till något jag varit med och skapat.

Häromdagen kom byråns copywriter till jobbet och sa att han hade fått värsta 40-årskrisen. Vad menar du frågade jag. Jo, svarade han, jag tänkte tatuera mig.

Nu har jag bestämt mig för att låta bli. Det känns inte kul längre.

Tema musik: Rave

Tema musik: McFly, dragspel och mycket hår

Någon har kanske hört talas om det brittiska popbandet McFly. Det här handlar inte om dom. Det här handlar om det riktiga McFly som fanns i Sverige på 90-talet.

Jag har spelat musik i några olika konstellationer men egentligen bara i ett band som faktiskt skaffade sig ett namn, tryckte upp posters och fick riktiga spelningar. Det var i folkrockgruppen McFly. Sex killar som gillade musik och var tillräckligt kåta i att stå på scen för att faktiskt spendera 15-20 timmar i veckan nere i en sunkig replokal.

På den här tiden så fick grupper som spelade covers ute på krogen nån tusenlapp och lite öl för att uppträda, men eftersom vi var utrustade med en riktigt pratglad och sjukt social sångare som sålde in oss så kunde vi ta 10.000 kronor plus att vi vid flera tillfällen faktiskt slapp bära upp våra egna grejer på scenen också. Vi spelade mest på krogar och Kårhus i örebro, Eskilstuna och Västerås men hann också med att spela tre egna låtar live på TV4 Bergslagen om det nu räknas som en merit.

Själv fick jag, eller tog på mig, den otacksamma uppgiften att förutom klaviatur spela mandolin och dragspel. Otacksamheten ligger i att jag fortfarande hånas för just dragspelandet. Byråns enda indian har till exempel en bild på mig och en bild på Roland Cedermark på sitt skrivbord.

Det som förvånar mig mest när jag tittar på våra gamla posters är hur otroligt mycket hår jag hade (Cilla hänvisar till filmen PS - sista sommaren angående frisyren), att det faktiskt ser ut att vara slingor i det (jag kommer faktiskt inte ihåg att jag gick till en frisör och bad om det) och hur jävla seriösa vi försöker se ut.

Så här lät vi. Eller ja, så här ville vi låta i alla fall:

The fine art of droppa namn

Läste precis på bloggen Dr Spinn om en artikel i Dagens Media där Rolf van den Brink beskriver hur det ökar trafiken på bloggen om man droppar en massa kända namn. Då slog det mig att jag precis har namedroppat Don Bennechi...

Tema musik: Lustans Lakejer

Kanske hade jag slutat med önskelistor när jag skulle fylla 13 år, jag kommer faktiskt inte ihåg. Men om jag hade skrivit en önskelista då så hade den nog sett ut så här:

1. LP-skiva med Lustans Lakejer
2. LP-skiva med Lustans Lakejer
3. LP-skiva med Lustans lakejer

Jag har ingen aning om hur jag upptäckte Lustans Lakejer. Man var ju inte direkt bortskämd med sån musik på TV eller radio år 1982. Varken Trackslistan, Videobeat eller Bagen hade haft premiär då (är det någon som undrar vad Videobeat och Bagen är så kan ni fråga era föräldrar).

Antagligen var det någon av tjejerna i klassen som hade dom som favoriter. Det var liksom det som styrde mycket av mina musikval i trettonårsåldern. Jag kommer ihåg hur otaktiska jag tyckte att alla killar som lyssnade på hårdrock var eftersom det knappast uppmuntrade till samtal med tjejerna.

Min favoritlåt var Diamanter. Hur textrader som "Och diamanter är en flickas allra bästa vän. Rio, Bryssel, Zurich, Haag, parfym, champagne och män..." kunde få en, i mitt fall, mycket oerfaren trettonåring att sitta i timmar med hörlurar och känna sig tilltalad är helt obegripligt.

Tema musik: Don Bennechi

Inspirerad av Ulrika Goods smakfulla beskrivning av turerna bakom Svensk rock mot apartheid och låten Berg är till för att flyttas så tänkte jag ägna den kommande veckan åt att återupptäcka musik.



För att lägga ribban så har jag valt att börja med Don Bennechi. Ni vet han som egentligen inte är känd för någonting annat än att ha haft ett stormigt förhållande med Angelique Widengren. Jag vet själv inte ett dyft om honom så jag låter Don presentera sig själv med text från hans Myspacesida.

Over the years Don has developed his very own style of singing, after much experimenting with his voice and its different possibilities of expression. Don likes his music to be sensitive, sometimes a bit romantic, so that at its best moments it will get beneath the listeners skin.

It was felt by many that Don was on the brink of a bigger break, when unfortunately sickness and other personal matters interfered, and sadly he was forced to interrupt his accelerating career. Although he was born in Sweden, his ancestors had some Russian (mother) French (father) and even a few other bloodlines in their veins, thus creating a super mixture of opportunities that resulted in Don himself.

Låten med Don Bennechi som jag har valt ut heter My child och handlar om en fars samtal med sitt barn om mamma och pappas skilsmässa. Låten är ett textuellt mästerverk och innehåller klassiska rader som till exempel:

My child please forgive me
daddy got to go from mommy
we didn't mean to separate
but we just can't live togheter anymore.

My child I love you
and I will always be-eee there for you
I wanted to give you a bright tomorrow
but we forgot how to live for today.




Uppdaterat:
Oavsett om det är fegt eller inte så måste jag tillägga att detta inte var ett inlägg om musik jag har lyssnat på.

Sverige vs. Spanien

Sitter och färdigställer lite material till en mässa i Barcelona och utan att tänka mig för så gick jag in och tittade på vad dom har för temperatur där nere. 21 grader...

Skit också! Mina förfäder som vandrade upp i Skandinavien måste ju ha varit helt dumma i huvudet.

Kvinnor och teknik

Ända sen vi var och köpte Cilla en MacBook i fredags så har hon gått omkring med ett stort leende på läpparna. Aldrig har jag sett henne så upplivad av en teknikpryl. Likadant var det när vi köpte en platt-TV.

Är det möjligen så att vi upplever ett generationsskifte här och nu vad gäller kvinnors intresse för teknik eller är det så att intresset alltid har funnits men aldrig lyfts fram?

Gettämjaren special

Idag har Totte och jag varit på cirkus. Totte tyckte att det var otroligt coolt. Själv satt jag mest och tittade efter gettämjaren/trapetsartisten/kassakillen och hans paket.


Gettämjaren som trapetsartist. Inget paket i sikte.


Gettämjaren som gettämjare. Paketet upptaget.


Paketet nästan synligt. Fortfarande upptaget.


Till slut blev paketet synligt men suddigt. Jag är inte imponerad.

Live från gettämjarens cirkus

Gettämjaren med det stora paketet

När Totte och jag köpte biljetter till cirkusen så såg jag att killen som satt i kassan även var trapetsartist och gettämjare. Det är väl kanske inte världens bästa tecken på att föreställningen håller världsklass.



När jag visade upp bilderna på gettämjaren för Cilla så sa hon att jag skulle kolla in honom under föreställningen. Han har nämligen, enligt Cilla, ett ohyggligt stort paket...

Det var ett år sedan Cilla var på cirkus och såg gettämjaren uppträda. Det är alltså ett år sedan hon lagrade storleken på gettämjarens paket i ett av hjärnans fack. Det känns lite konstigt att hon under året som gått inte upplevt tillräckligt mycket spännande saker för att hennes hjärna ska välja att lagra över storleken på gettämjarens paket.

För att göra ett test så frågade jag Cilla om hon kom ihåg namnet på barnmorskan som tog emot oss på BB när Milla föddes. Det gjorde hon inte. Gettämjarens paket har alltså högre status än så. På frågan om hon kom ihåg vad jag hade för frisyr när vi träffades så svarade hon att hon inte visste. Jasså!?

Om getpojken attackeras av sina getter när han uppträder idag så vet jag i alla fall en person som inte kommer att komma till undsättning. Då ska jag sitta kvar på min stol och bräka.

Cirkus: Ser lovande ut...

Vad tror ni att dom sysslar med där inne när det inte är föreställningar?

Circusfolk

Idag ska Totte och jag gå på Cirkus trots min misstänksamhet mot cirkusmänniskor. Jag vet att det bara är fördomar men jag kan inte låta bli att rysa lite när jag tänker på de personer som jobbar där.

Män och stora maskiner

Vad är det med män och stora maskiner? Är det genetik som ligger bakom vuxna mäns barnsliga förtjusning av grävskopor, lyftkranar, bulldozers och alla andra större fordon man kan hitta på en byggarbetsplats? Om det är en gen som uppmuntrar det här intelligensfria beteendet så är jag mycket tacksam att min far inte skickade den vidare till mig.

Utanför kontoret håller kommunen på att bygga en laxtrappa och i förrgår så var det tydligen dags för att kalla in grävskopan. Efter att grävskopan kom dit så tog det nog inte mer än fem minuter innan en grupp män hade bildat klunga för att titta på. Spänningen i att se en grävmaskin gräva lär väl vara ganska begränsad så det måste vara något annat som får dessa män att agera som dom gör? Efter lunchen igår så stannade jag och frågade en av männen vad det var som pågick. Mannen som var i 45-50 årsåldern svarade -"Dom gräver". Ibland är man riktigt stolt över att tillhöra det manliga släktet...

Jag tror att det finns en kvinnlig gen som påminner om den här maskingenen. Det är genen som får Cilla att skrika stopp varje gång det zappas förbi en TV-kanal som visar någonting, vad som helst egentligen, som utspelas i sjukhusmiljö. Födslar, operationer, folk i vita rocka eller bara en bild på automatiska skjutdörrar som liknar dörrarna i entrén på Universitetssjukhuset kan få henne att släppa allt annat och stirra likt en blind man på föräldramöte.

En ny pappa till Totte?

Sedan Totte uttryckte att han ville byta pappa så har jag febrilt letat efter en lämplig kandidat. Problemet är ju att den nya pappan måste tilltala Cilla också. Men, efter att ha spenderat flera timmar på diverse datingsajter så tror jag att jag har hittat en kille som passar alla.

Cilla. Vad säger du om den här killen?

En färgstark höst eller inte...

Idag läste jag att man ska klä sig färgstarkt i höst. Jag tror att jag har en del att ta igen där...

Shit! Jag kan inte komma på en enda stark färg som jag ens skulle komma på tanken att köpa en jacka eller ett par byxor i.

Svaret på mitt problem heter antagligen Cilla. Att jag släpper allt som har med klädinköp att göra och låter henne handla allt. Som en riktig gubbe. Kanske skulle man till och med gå så långt att man låter henne lägga fram vad jag ska ha på mig följande dag.

Jag tror att Cilla skulle gilla att klä mig helt och hållet. Hon tycker att jag har sjukt dålig smak. Hon kan be mig klä på barnen och helt obesvärat, efter att ha sagt -"Mäh!", byta ut det det jag precis har satt på dom. Ohhhh vad irriterande sånt är.

Tänk om hon blir sådan om jag låter henne sköta om mina kläder helt och hållet. Säga -"Mäh!" och byta om på mig om jag någon gång har valt kläder själv. Shit, jag skiter nog i färgstarkt i höst...

Synfel och musikaccessoarer

Idag var Johan, en av våra fotografer på besök. Han briefade oss lite om hur "kidsen" fungerar nuförtiden. Bland annat så finns det tydligen en trend bland ungdomarna att spela musik med mobilen (helst en Sony Ericsson) via högtalarna utan att använda hörlurarna så att alla kan höra vilken musik dom lyssnar på.

Indianen konstaterade att det nog fungerar som en musikaccessoar. Han borde ju veta eftersom han både är ung och lyssnar på accessoarmusik. Indianen och jag har ofta vilda diskussioner om musik. Han lyssnar bara på musik som passar in i hans övriga stil och lämnar ute all musik som kom efter 1974. Typ. Jag brukar kalla hans musik för raggarrock.

Johan, fotografen alltså, fick för ett tag sedan nya glasögon. Sådana där reklamarglasögon som gör att man ser både kulturell, kreativ och lite intelligentare ut. Sådana vill jag också ha.

Ulrik hälsade på i går!?

Min sambo är uppväxt i Hallsberg. Det är inget fel med det så länge man är en person som ogillar att växa upp på ett trevligare ställe. Att bo ihop med någon därifrån har vissa nackdelar men också många fördelar. En av fördelarna är att man får ett större ordförråd än vad man egentligen behöver.

Idag har jag fått lära mig något som kan liknas vid ett idiomatiskt uttryck. Ett, antagligen, lokalt uttryck som troligtvis kommer sig av Hallsbergs dåliga vatten kombinerat med en rädsla för att erkänna att man har druckit av detsamma.

Uttrycket är; Ulrik hälsade på i går.

Är det någon som vågar sig på en chansning om vad det betyder? Någon? Inte? Jo, det ska jag berätta för er. När man säger att Ulrik hälsade på igår så betyder det att man kräktes igår. Hey!! Solklart! Eller klart som korvspad om vi nu ändå är inne på idiomatiska uttryck.

Problemet med det här uttrycket är väl att man lätt kan bli beskylld för att vara bulimiker om man råkar känna någon som heter Ulrik och att Hallsbergs Ulrikar väldigt sällan blir inbjudna någonstans.

Ja, nu vet ni ungefär hur intressant det är att bo ihop med någon från Hallsberg. Try it, you'll like it, eller som min sambo skulle ha sagt; Kerstin åt salami igår!

Hockeyfrilla

Är det normalt att 6-månaders flickor skrattar halvt ihjäl sig om dom hör ordet hockeyfrilla?

Oreganometoden

Nä, assietts-metoden var inget för mig. Jag har nu officiellt gått över till Oregano-metoden. Dessutom så räknade jag stegen till pizzerian. Det blev 234. Bara en sån sak...

Kvinnor från jupiter och män från Tellus

Det är väl jävligt märkligt att kvinnor aldrig fattar vad man menar...

Brittsommar eller fattigmanssommar. Det skiter väl jag i...

Brittsommar är en ovanligt varm period, med temperaturer över 20 grader, som kommer efter en period av kyligt väder i höstens inledning. Uttrycket brittsommar hänger samman Birgitta och Britta, som har namnsdag 7 oktober. Det var då det hölls Brittmässa (ibland skrivet Brittmäss), en officiell höstmarknad. Ofta inträffar en riktig brittsommar i den perioden.

Uttrycket indiansommar, som är en motsvarighet till brittsommar, kommer av att de nordamerikanska indianerna brukade gå på buffeljakt om det var en varm och solig höst.
Brittsommar har även benämnts som britmässesommar, fattigmanssommargräflingssommar (tiden då grävlingen är ute och samlar till sitt förråd av livsförnödenheter för vintern).

Wikipedia

Jag skiter fullständigt i om det kallas för brittsommar, indiansommar, britmässesommar, fattigmanssommar eller gräflingssommar bara den infinner sig snart. Och om det på grund av klimathotet inte kommer att bli någon brittsommar sig så önskar jag att Cillas termostat går sönder så att vi kan sätta på elementet i sovrummet.

En foursome kanske!?

Efter gårdagens första avsnitt av Stor i Japan så tror jag att jag har lösningen på Tottes önskan att hitta en ny pappa. Skönare lirare än Jens och Sebastian får man leta efter. Dessutom så tror jag att jag är lite kär i Henrik Schyffert också.

Fast det där är ju ett problem!? Jag undrar om Totte godkänner att vi byter ut mamma och tar in tre snubbar istället?

Assiettsmetoden - Nu jävlar!!

Idag är första dagen i mitt nya liv. Inspirerad av Tingeling så har jag bestämt mig för att bli lite smärtare med hjälp av assiettsmetoden. Det känns bra.

Uppdatering: Inget mer Frälsningsarmén

En liten uppdatering av de tidigare inläggen:
Dagens dilemma
Diplomatiska förvecklingar
En rektor på tråden
En frälsisfri fredag

Idag fick jag svar från rektorn som ansvarar för Tottes dagis och skolan som dagiset ligger vid. Hon berättade att varken dagis eller skola längre kommer att nyttja Frälsningsarméns lokaler i samband med adventsfika och skolavslutningar.

All heder åt rektorn och hennes kollegor som faktiskt tog sig tid att lyssna på lite fakta om vad Frälsningsarmén faktiskt står för.

Världens bästa Totte fyller 4 år idag

Idag fyller världens bästa Totte 4 år...

I en sann modern anda så fick Totte leksaker med namn som varken han eller jag förstår riktigt. Bland annat en Byggsats Tecno Quercetti, en självlysande Skyrail Roller Coaster, en Flexi-Trax Dino Car och ett Flexi-Trax Expander Set. Men, som jag brukar säga till Cilla, man behöver inte alltid förstå allting, man kan vara glad ändå...

Morgonens mest imponerande händelse var nog ändå min och Cillas födelsedagssång. Den nådde nog upp till en tre eller fyra decibel i alla fall.

Idag flyttar indianen sin tipi

Idag gapar byråns enda indians plats tom. Han och hans squaw ska nämligen bryta upp sitt gamla läger idag för att flytta sin tipi några hundra meter. Jag förväntar mig en liverapport.

Finns det något roligare än att flytta!? Ja, det finns det...

Inga böter om bröstmjölken sinar...

Ikväll cyklade jag och handlade lite inför Tottes födelsedag. Det är riktigt skönt att cykla i mörkret med hörlurarna på full volym. Men jag har ett problem när jag cyklar efter att solen har gått ner. Jag har nämligen inget cykellyse. Det har jag inte haft de senaste 2-3 åren eftersom jag bara cyklar på upplysta vägar. Mitt problem är att jag inte kan förmå mig att köpa saker som man måste ha fastän de egentligen inte behövs. Polisen håller inte med.

Sist jag blev stoppad av polisen så var Cilla höggravid. Jag var på väg till Posten (ICA) för att hämta ut en skrivare jag hade beställt och fattade inte varför bilarna jag mötte blinkade med lyset när dom passerade mig. Antagligen hade det med Cillas graviditet att göra när jag svarade polisen som hade stoppat mig, att anledningen till att jag hade tagit cykeln, trots att den saknade lyse, var att min sambo hade mjölkstockning, att min nyfödda (egentligen ofödda) dotter skrek hysteriskt och att jag nu var på väg att köpa mjölkersättning. Polisen visste tydligen en hel del om mjölkstockning och skrikande bebisar, för han lät mig åka vidare.

Lycklig över att ha sluppit undan så insåg jag inte problemet förrän jag hade kommit ut från ICA. Antagligen så skulle polisen inte ha uppskattat att jag kom cyklandes, fortfarande utan lyse, åt andra hållet utan mjölkersättning men med en stor skrivarkartong. Omvägen hem tog säkert 15 minuter längre tid än ditvägen.

Dagens glädjedödare

Den som uppfann all mat med mini- eller lätt- före borde utvisas ur landet...

Just nu: förvällning

Ett grymt företag

Inför Tottes födelsedag så har jag satt ihop en fotbollsposter med Totte som nummer 10 i AS Roma eftersom Totte av någon outgrundlig anledning har blivit galen i allt som rör fotboll.

Bilden laddades upp via Crimsons hemsida i måndags kväll vid tolvtiden och kom med posten idag, cirka 32 timmar senare. 50 x 75 cm på fotopapper med suverän finish för 165 kronor.

Det är sällan man känner att företag man köper något av verkligen imponerar men det här företaget är grymt.

Ge mig ett livesänt practical joke...

Är inte vetenskap helt otroligt spännande. CERN sänder live från "Jättemaskinens" första tester och visar en massa gubbar med tejpade glasögon och pennhållare i bröstfickan som jublar åt små ljuspunkter på en skärm.

Det jag längtar efter nu är ett riktigt practical joke där CERN fejkar ett svart hål som äter upp alla vetenskapsnissar och bryter livesändningen...

Lugn och ro, typ!

Så här lugnt är det på byrån idag eftersom alla, förutom jag och Älgen, har åkt upp till Stockholm. Jag tänkte att det skulle ge mig lite lugn och ro men kom snabbt på att jag helt plötsligt var ensam med en ringande telefon.

Om jag bara hade insett det här i tid så kunde jag kanske ha dresserat Älgen lite bättre. Jag tror att han skulle ha en mycket trevlig telefonröst.

Titta mamma, ett svart hål...

Framgångsreceptet för ikväll är:

1 st Expressenjournalist som konstant i en "vetenskaplig" artikel väljer att kalla världens största partikelaccelerator, vars bygge har sysselsatt tiotusentals personer till en kostnad 60 miljarder kronor det senaste kvartsseklet, för jättemaskinen.

1 st Fysikprofessor som enligt Expressen svarar de 5000 kritiska forskarna med att han inte TROR att det är någon fara att utföra det kritiserade experimentet. Att tro något annat är tydligen bara spekulationer.

20,4 % av Expressens läsare som i Expressens läsarundersökning tar sig tid att svara ja på frågan om dom tror att jorden kommer att gå under imorgon.

- "Akta dig för det svarta hålet."
-"Vilket håååååååååål."

Riktiga fiskpinnar

Idag har jag bjudit familjen på fiskpinnar. Och då menar jag riktiga fiskpinnar, inte några påhittepinnar gjorda av ofabrikat. Nej, ska det vara fiskpinnar så ska det vara Eldorados fiskpinnar.

Good hair day

Cilla och jag har haft hårspa ikväll. Hon har färgat bort sina gråa hårstrån och jag, som inte har sett röken av några grå, har rakat huvudet.

Ibland när jag rakar huvudet så rakar jag rent på toppen och sparar en krans ovanför öronen för att testa hur jag kommer att se ut om 70-80 år. Idag visade jag upp resultatet för Cilla. Hon tyckte att jag såg läskig ut.

Söndag = Modellfrukost

På söndagar äter Totte och jag alltid en redig modellfrukost. Det är viktigt att fäder och deras söner gör det regelbundet. Det är ett forum där man som far kan lära sin avkomma nya poser, visa hur man tillagar en fettfri baconsandwich eller hur man med enkla medel kan dekorera frukostbordet med hjälp av Gladpack och IKEA-servetter.

Jag älskar regn

Lördagsmorgon och regn. Det måste vara en av världens bästa kombinationer. Man är ledig och har en ursäkt för att inte gå ut och rusta på skithuset.

En lugn fredagskväll

Nej, ikväll så ska jag nog bara chilla med min vapen- och gitarrsamling

Anders Svensson har bristningar

Byråns enda copywriter/Elfsborgsfan mår inte så bra nu när det närmar sig landskamp mot Albanien. Anledningen är att hans stora idol, den kortväxte Anders Svensson som jag har berört tidigare, inte kommer att närvara på grund av en bristning i/på låret. Varför han fortsätter att gilla pojkar med såna frökenskador har inte framgått.

Nassevin och dadlar = fem solar

Medan Cilla gör sig rolig på min bekostnad angående mina, enligt henne, begränsade vinkunskaper så vill jag komma med ett litet vintips inför helgen.

I helgen kommer Cilla att dricka ett halvtorrt nazistvin som heter Hessische Staatsweingüer Kloster Eberbach. Ett halvtorrt, friskt vin med ungdomlig smak och inslag av päron, gröna äpplen och citrus. Det kostar 95:- och rekomenderas av en pottklippt, manlig systembolagetanställd med ohyggligt stora fötter.

Till vinet kommer det att serveras smörkokta dadlar, mozarellabiskvier och en välhängd skinka från nordöstra Tysklands Alzheimerdistrikt.

På skivspelaren kommer vi antagligen att ha något från Die Kelly Family:

Fiskpinnar från scratch... Varför då?

Idag har jag för första gången läst om någon som lagar fiskpinnar från scratch. Varför gör man något sådant när man kan köpa färdigpanerade? Lär inte dom "fiskpinnarna" smaka typ fisk?

Leoparddamen är tillbaka

Leoparddamen på kontoret ovanför är tillbaka. Hon har inte synts till på flera månader, men imorse stod hon där i trappen igen och gluttade som om ingenting hade hänt. Fan, nu vågar man ju knappt gå till jobbet längre.

Hur funkar det där med leopardkläderna? Kommer vissa damer i övre medelåldern helt plötsligt på att dom vill klä sig i leopardmönstrade kläder eller har dom hela tiden vetat om det och bara väntat på att skrapa ihop tillräckligt många år för att kunna motivera en leopardblus? Och hur försvarar man sig mot dessa kvinor?

Kul Cilla.

Jag var inne på bloggportalen och såg att Cilla hade ett blogginlägg som räknades till ett av de mest diskuterade i Örebro. Det var ju kul. Verkligen jättekul.

Problemet är ju att det är jag som beskrivs som en kul kille.

Så tjugohundraåtta för mig

Här går jag och mobilbloggar. Det känns så tjugohundraåtta...

Tjugohundrafyra för er kanske, men för mig så känns det tjugohundraåtta.

Ska man eller ska man inte?

Jag är antagligen helt efter, men jag har aldrig provat att blogga via mobilen. Först tänkte jag lära mig att göra det men nu kom jag på att det kan få allvarliga konsekvenser. Det är ju livsfarligt om man kan skicka upp vilken bild eller vilken text som helst när som helst.

Hur gör ni som kan blogga via mobilen? Har ni haft vita veckor sedan ni lärde er det?

Hey!! Snygg cykelhjälm...

Jag har upptäckt att jag sover när jag cyklar till jobbet. Ibland kan jag upptäcka att jag cyklat över en korsning utan att veta om det var rött eller grönt. Shit, det är ju livsfarligt...

Cykelhjälm är ju ett alternativ. Men jag tror att jag måste vänta tjugo till trettio år, alternativt hjärntvätta mig själv och gå med i scouterna för att faktiskt ens fundera på att ta på mig en sådan.

Jag har upptäckt att jag har svårt att ta vuxna med hjälm på allvar trots att det antagligen är jag som är dum i huvudet som cyklar utan. En gång träffade jag en reklambyråkollega som hade cykelhjälm på sig. När vi hejade på varandra så hörde jag mig själv säga -"Hey!! Snygg cykelhjälm." Efter att jag hade gått några steg till så kom jag på att ingen normal människa någonsin skulle berömma någon annans cykelhjälm. Därför antar jag att han inte gillar mig längre eller tror att jag har nån sexuell fetischgrej för cykelhjälmar. Jag vet inte vilket som är värst, men jag antar att jag för jobbets skull får ta på mig fetischistrollen. Örebros enda(?) cykelhjälmsfetischist. Coooolt!!!

Jobb - Livvakt

Tänk dig att vara killen som, efter att ha sett Kevin Costner i Bodyguard, spenderar alla sina pengar på en livvaktsutbildning och lyckas så bra med detta att han blir headhuntad av SÄPO och får äran att vakta sveriges statsminister.

Tänk vad han ska njuta när kamerateamet kommer med in i köttfabriken och filmar. Då kan han brösta upp sig och tänka på hur imponerade alla hans gamla klasskompisar ska bli när dom ser honom stå där och titta efter hotbilder.

Jobb - Statsminister

Jag såg ett inslag om när vår statsminister Herr Reinfeldt besökte ett slakteri. Tänk om man ändå hade fått vara statsminister och besöka köttfabriker med fin plastmössa på sig samtidigt som media står och dokumenterar allt. Varför tipsade inte min SYO-konsulent om det när jag skulle göra mitt gymnasieval?

Nej, min SYO tipsade om DK, Distributions- och Kontorslinjen, för där fick man 0,5 poäng extra att lägga till sitt betyg om man var kille eftersom det nästan bara var flickor som gick där. Som 15-årig kille kunde jag faktiskt förlika mig med att få extrapoäng för att komma in på en linje som nästan enbart befolkades av flickor. Så det blev så.

Efter att ha slutfört gymnasiet, som till hälften bestod av praktik på H&M, så insåg jag ganska snabbt att det inte riktigt var min grej att stå och vika kläder dagarna i ända. Så jag tog ett jobb på Arlas ostpress. Där var man tvungen att ha plastmössa. Precis som statsministern.