Jag har under en längre tid planerat att gå och tatuera in byråns namn på överarmen. En liten diskret men snygg tatuering som på något sätt skulle vara en kärleksförklaring till något jag varit med och skapat.
Häromdagen kom byråns copywriter till jobbet och sa att han hade fått värsta 40-årskrisen. Vad menar du frågade jag. Jo, svarade han, jag tänkte tatuera mig.
Nu har jag bestämt mig för att låta bli. Det känns inte kul längre.
torsdag 25 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men jag tycker du kan tatuera dig även om din kompis krisar över sin ålder. Det behöver ju inte du göra?
Don´t.
Det viktigaste är inte att utan vad man tatuerar och varför. Firmans namn... varför inte ditt barns han var du väl ändå med och skapa...
ctrl z:
Jag skrev inte ner hela bakgrunden till varför tanken på att tatuera in firmans namn kom upp. Det fanns en mer kommersiell baktanke med i tänket :)
Men visst skulle jag kunna tänka mig att tatuera in mina tre barns namn. Om det inte räknas som en 40-årskris vill säga...
Kanske bäst att inte riskera något...
Skicka en kommentar