Kanske hade jag slutat med önskelistor när jag skulle fylla 13 år, jag kommer faktiskt inte ihåg. Men om jag hade skrivit en önskelista då så hade den nog sett ut så här:
1. LP-skiva med Lustans Lakejer
2. LP-skiva med Lustans Lakejer
3. LP-skiva med Lustans lakejer
Jag har ingen aning om hur jag upptäckte Lustans Lakejer. Man var ju inte direkt bortskämd med sån musik på TV eller radio år 1982. Varken Trackslistan, Videobeat eller Bagen hade haft premiär då (är det någon som undrar vad Videobeat och Bagen är så kan ni fråga era föräldrar).
Antagligen var det någon av tjejerna i klassen som hade dom som favoriter. Det var liksom det som styrde mycket av mina musikval i trettonårsåldern. Jag kommer ihåg hur otaktiska jag tyckte att alla killar som lyssnade på hårdrock var eftersom det knappast uppmuntrade till samtal med tjejerna.
Min favoritlåt var Diamanter. Hur textrader som "Och diamanter är en flickas allra bästa vän. Rio, Bryssel, Zurich, Haag, parfym, champagne och män..." kunde få en, i mitt fall, mycket oerfaren trettonåring att sitta i timmar med hörlurar och känna sig tilltalad är helt obegripligt.
tisdag 23 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Om din önskelista som trettonåring hade sett ut så här:
1. En LP-skiva med Don Bennechi.
2. En LP-skiva med Don Bennechi.
3. EN LP-skiva med... Ja, du fattar.
DÅ hade det funnits anledning till oro. Men Lustans är ju en helt annan grej.
Ulrika:
Om min önskelista hade bestått av Don Bennechi så hade antagligen min självcensur trätt in.
Å andra sidan så hade min bild av vad som bör censureras kanske sett annorlunda ut om jag faktiskt hade lyssnat på Don Bennechi vid tretton års ålder.
Å guuud vad gammal du är...:-)
Du vet väl vad man säger? Ju äldre storebror desto äldre lillasyster.
Skicka en kommentar