Den perfekta blandningen

Föreställ dig att året är 1965 och du sitter på en pinnstol i ditt enkla men hemtrevliga kök. Klockan är tre minuter över tio och solen har precis letat sig in bakom dina gröngula gardiner. Solstrålarna smeker varmt över din kind samtidigt som dom avslöjar de virvlande dammkornen som lugnt och stilla verkar trotsa tyngdkraften när de hypnotiskt rör sig uppåt mot takets skugga. Föreställ dig att radion spelar Jan Johanssons Visa från Utanmyra, en svensk folkvisa i jazzarrangemang, samtidigt som du, något nyvaken, just har tagit fram kaffepannan för att göra dig en kopp nykokt kaffe att avnjuta framför radion.
Plötsligt berättar en nasal röst att det just nu är premiär för ett nytt radioprogram. Ett program som kommer med framtiden. Ett program som efter åratal av finputsande har hittat det perfekta blandningen av radiovågor och trycksvärta. Melodikrysset! Va, säger du säkert nu. Ett radioprogram med ljudledtrådar som ger mig rätt svar på lodrätt sex!!!! Jajamensan. Visst är det genialt?

Föreställ dig nu att det har gått 43 år och min far sitter halvnaken i sitt kök sörplande på en kopp nybryggt kaffe samtidigt som han rattar in P4, denna kanalernas kanal. Föreställ dig att han fuktar sin nyvässade blyertspenna och försiktigt slätar ut tidningssidan som innehåller det där otroligt underbara Melodikrysset. Visst känns det olustigt?

Olusten du känner beror på att det bara är några minuter kvar av lugnet. För om några minuter kommer programledaren Anders Eldeman att påstå att Thorsten Flinck är en av sveriges mest kända skådespelare. Det är precis en sån sak som gör att det brister för min far. Då har han helt glömt bort hur perfekt en morgon som innehåller Melodikrysset kan vara. Thorsten Flinck!? Sveriges mest kända skådespelare!? Vad i helvete...